enjikaka · April 6, 2021 20:15 · humlas · Nov 11, 2024
diff --git a/Trompi'en.txt b/Trompi'en.txt
 Trompi'en

 Han hette Anders Olsson och bebodde torpet Gräsmyren på
 Skybergsskogen i Älgå, vilket efter honom även benämndes
 Trumpinntorpet. Man vet inte, när han föddes, men som jag i
 annat sammanhang har omtalat, skrev han några visor i anledning av en drunkningsolycka på Glavsfjorden år 1817 (se s. II 188)
 och bör således vara född omkring 1780. Det antages av mina
 sagesmän, att han avled omkring 1840. 

 Sägnerna om denne trollkarl är många. En del av dem återges
 i min uppsats Västvärmländsk tro och sed rörande död och begravning (Svenska landsmål 1943-44, s. 232 f.). Han var gifi
 två gånger. På ett »offeraltare», som man menat skulle ha begagnats av Trompi'en, lär han ha inristat årtalet 1807, vilket
 skulle kunna beteckna året för hans nedsättning på platsen. Torpet Gräsmyren ligger mycket avlägset och i den del av Älgå socken, där finnar av gammalt ha slagit sig ned. Huruvida Trompi'en själv var finne eller ej, kan inte med säkerhet fastställas.
 Klicknamnet skall han ha fått på grund av att han va stutt d
 kört te växten.
 Det var något mystiskt med denne man. Sällan kom han fram
 till bygden. Många anser, att han kom till trakten antingen som
 flykting eller som förrymd straffånge.
 Vid en utskrivning av soldater, förmodligen till 1809 års fälttåg,
 lär han ha infunnit sig på majorsbostället Berg i Älgå, iklädd sina
 sämsta trasor. Där residerade då majoren, sedermera överstelöjtnanten Gustaf Wulff (1771-1846), som bl.a. deltog i Gustaf III:s
 ryska fälttåg 1790 samt i kriget mot Norge. När majoren fick se
 Trompi'en, lär han ha yttrat: »Ja har nock mä uschlinger utta
 däg. Gå du hem å skjut fjärånner (tjädrar) åt mäg å bär hit».
 »Han va så litten te växten, så däfför kallte di hömmen Trompi'en. Han va så berökta för trolldom, så ingen våge så te röre
 nöge för hömmen i trakten».
 »Anders hade förutsagt sin dö. Han skulle ha skreve kuntrakt
 mä Satan, å flere gånger helt han på å bli tuken tå Satan, men
 han geck allri ut utta te ha Bibbla mä'ssä.
 En gång mötte han en gestalt, hög som skogstöpp'ane, dä va
 Satan. Men Anders helt Bibbla framför sä, för då kom han ju
 inte länger.
 Men en dag tuk han farväl tå de sine, å senna på moran fant
 di hömmen där uttaför stöga mä ömvre'e huvve, så ansekte peke
 åt ryggsi'a».
 En annan sagesman relaterar förutsägelsen om Trompi'ens död
 på följande sätt: Han dog strax efter år 1846. Detta år flyttade
 nämligen en person ifrån trakten av Gräsmyren, och nämnda år
 yttrade Trompi'en en dag, att han inte hade långt kvar att leva.
 »Vafför då?» undrade denne. »Jo, jä ha försvöre mä, å jä har 

 inte så långt kvar nu, förr'n jä blir hämta». Även för sin hustru
 hade han omtalat detsamma och han hade även förutsagt dagen,
 då han skulle bli hämtad av djävulen.
 Sista tiden vågade han sig aldrig ut efter mörkrets inbrott utan
 att bära Bibeln i handen. Just den av honom förutsagda dagen
 hörde hustrun ett rysligt nödrop utanför husväggen. Då hon skyndade dit, fann hon honom liggande med magen mot marken men
 med halsen omvriden, så att ansiktet vändes upp mot åskådaren.
 Den dagen hade han gått ut utan Bibeln.
 På den jordbit, där Trompi'en hittades död med omvriden
 nacke, skulle sedan intet gräs växa, berättas det. Jag besökte platsen sommaren 1943. Den utpekade fläcken var helt utan gräsväxt,
 vilket såg egendomligt ut, eftersom den låg i en gräsbacke med
 grönska runt omkring. Fläcken var inte fullt två kvm i ytstorlek.
 Hur det skall förklaras, att intet gräs växte där, vet jag inte.
 Såsom exempel på Trompi'ens trollkonster följa här några
 sägner.
 En gång besöktes han av en person, som hade mistat några
 ägodelar. Då ordnade Trumpinnen så, att det fruntimmer, som
 stulit dem, mitt i natten måste gå runt hela sjön övre Gla och
 sen lämna tillbaka det stulna.
 Han kunde även konsten att förvare fesken åt sä i ett litet
 tjärn, beläget inte långt från Trumpinntorpet. Det hade gått till
 på det sättet, att han en torsdagsnatt begett sig till Älgå kyrkogård och hämtat kyrkogårdsmull i sin vänstra sko. Hemkommen
 strödde han ut mullen i en ring omkring tjärnet. Han hade fått
 ringen så gott som färdig, då sjöråa kom uppfarande, »så skomme
 stog i pärler öm halsen på'a». Hon bad Trumpinnen, att han för
 nåd och del skulle lämna en liten smal öppning för henne att ta
 sig igenom.
 Han villfor hennes begäran på det villkoret, att hon lovade
 honom obegränsad tillgång på fisk varje gång, han ville fiska där.
 Efter denna händelse erhöll han alltid så mycken fisk, han någonsin kunde önska sig.
	Trompi'en

	Han hette Anders Olsson och bebodde torpet Gräsmyren på
	Skybergsskogen i Älgå, vilket efter honom även benämndes
	Trumpinntorpet. Man vet inte, när han föddes, men som jag i
	annat sammanhang har omtalat, skrev han några visor i anledning av en drunkningsolycka på Glavsfjorden år 1817 (se s. II 188)
	och bör således vara född omkring 1780. Det antages av mina
	sagesmän, att han avled omkring 1840.

	Sägnerna om denne trollkarl är många. En del av dem återges
	i min uppsats Västvärmländsk tro och sed rörande död och begravning (Svenska landsmål 1943-44, s. 232 f.). Han var gifi
	två gånger. På ett »offeraltare», som man menat skulle ha begagnats av Trompi'en, lär han ha inristat årtalet 1807, vilket
	skulle kunna beteckna året för hans nedsättning på platsen. Torpet Gräsmyren ligger mycket avlägset och i den del av Älgå socken, där finnar av gammalt ha slagit sig ned. Huruvida Trompi'en själv var finne eller ej, kan inte med säkerhet fastställas.
	Klicknamnet skall han ha fått på grund av att han va stutt d
	kört te växten.
	Det var något mystiskt med denne man. Sällan kom han fram
	till bygden. Många anser, att han kom till trakten antingen som
	flykting eller som förrymd straffånge.
	Vid en utskrivning av soldater, förmodligen till 1809 års fälttåg,
	lär han ha infunnit sig på majorsbostället Berg i Älgå, iklädd sina
	sämsta trasor. Där residerade då majoren, sedermera överstelöjtnanten Gustaf Wulff (1771-1846), som bl.a. deltog i Gustaf III:s
	ryska fälttåg 1790 samt i kriget mot Norge. När majoren fick se
	Trompi'en, lär han ha yttrat: »Ja har nock mä uschlinger utta
	däg. Gå du hem å skjut fjärånner (tjädrar) åt mäg å bär hit».
	»Han va så litten te växten, så däfför kallte di hömmen Trompi'en. Han va så berökta för trolldom, så ingen våge så te röre
	nöge för hömmen i trakten».
	»Anders hade förutsagt sin dö. Han skulle ha skreve kuntrakt
	mä Satan, å flere gånger helt han på å bli tuken tå Satan, men
	han geck allri ut utta te ha Bibbla mä'ssä.
	En gång mötte han en gestalt, hög som skogstöpp'ane, dä va
	Satan. Men Anders helt Bibbla framför sä, för då kom han ju
	inte länger.
	Men en dag tuk han farväl tå de sine, å senna på moran fant
	di hömmen där uttaför stöga mä ömvre'e huvve, så ansekte peke
	åt ryggsi'a».
	En annan sagesman relaterar förutsägelsen om Trompi'ens död
	på följande sätt: Han dog strax efter år 1846. Detta år flyttade
	nämligen en person ifrån trakten av Gräsmyren, och nämnda år
	yttrade Trompi'en en dag, att han inte hade långt kvar att leva.
	»Vafför då?» undrade denne. »Jo, jä ha försvöre mä, å jä har

	inte så långt kvar nu, förr'n jä blir hämta». Även för sin hustru
	hade han omtalat detsamma och han hade även förutsagt dagen,
	då han skulle bli hämtad av djävulen.
	Sista tiden vågade han sig aldrig ut efter mörkrets inbrott utan
	att bära Bibeln i handen. Just den av honom förutsagda dagen
	hörde hustrun ett rysligt nödrop utanför husväggen. Då hon skyndade dit, fann hon honom liggande med magen mot marken men
	med halsen omvriden, så att ansiktet vändes upp mot åskådaren.
	Den dagen hade han gått ut utan Bibeln.
	På den jordbit, där Trompi'en hittades död med omvriden
	nacke, skulle sedan intet gräs växa, berättas det. Jag besökte platsen sommaren 1943. Den utpekade fläcken var helt utan gräsväxt,
	vilket såg egendomligt ut, eftersom den låg i en gräsbacke med
	grönska runt omkring. Fläcken var inte fullt två kvm i ytstorlek.
	Hur det skall förklaras, att intet gräs växte där, vet jag inte.
	Såsom exempel på Trompi'ens trollkonster följa här några
	sägner.
	En gång besöktes han av en person, som hade mistat några
	ägodelar. Då ordnade Trumpinnen så, att det fruntimmer, som
	stulit dem, mitt i natten måste gå runt hela sjön övre Gla och
	sen lämna tillbaka det stulna.
	Han kunde även konsten att förvare fesken åt sä i ett litet
	tjärn, beläget inte långt från Trumpinntorpet. Det hade gått till
	på det sättet, att han en torsdagsnatt begett sig till Älgå kyrkogård och hämtat kyrkogårdsmull i sin vänstra sko. Hemkommen
	strödde han ut mullen i en ring omkring tjärnet. Han hade fått
	ringen så gott som färdig, då sjöråa kom uppfarande, »så skomme
	stog i pärler öm halsen på'a». Hon bad Trumpinnen, att han för
	nåd och del skulle lämna en liten smal öppning för henne att ta
	sig igenom.
	Han villfor hennes begäran på det villkoret, att hon lovade
	honom obegränsad tillgång på fisk varje gång, han ville fiska där.
	Efter denna händelse erhöll han alltid så mycken fisk, han någonsin kunde önska sig.