Liten text om meditation

meditation

Har någon någonsin försökt förklara för dig hur man viftar med öronen? Det är inte lätt, och risken är att förklaringen bara blir mer och mer förvirrande.

Men meditation är inte riktigt ett "knep" på samma sätt. I alla fall inte den sortens meditation som jag utövar. Det handlar om att föra ihop två saker som alla människor redan ägnar sig åt varje dag: den ena är uppmärksamhet, den andra är andning. Alltså: att föra sin uppmärksamhet mot sin andning.

En fascinerande aspekt av detta som de flesta märker direkt är att uppmärksamheten kan vara väldigt bångstyrig. Kanske speciellt i våra dagar när hela den yttre världen tycks konspirera för att distrahera oss. 

Men det är inte bara yttre saker som sliter i vår uppmärksamhet, utan också tankar och känslor. Vissa av oss har etablerade tankebanor som inte tycks leda någonstans men som ändå gör sig påminda om och om igen, och som vi har väldigt lätt att fastna i.

Många finner det bra att påminna sig om att det inte alltid är nödvändigt att identifiera sig med sina tankar och känslor. Alltså att hitta en sorts "utsiktsplats" där tankar och känslor är som mer eller mindre intressanta fenomen som jag åtminstone till viss del kan välja att följa eller släppa. Det är nog något som de flesta har någon sorts erfarenhet med, men i meditation kan det bli tydligare.

Det kan kännas onaturligt, frustrerande, till och med smärtsamt att försöka hålla sin uppmärksamhet vid något så trist och osexigt som känslan av att andas. I sådana stunder har jag haft hjälp av något en Zenlärare sade till mig. Hon förklarade att meditation har en aktiv sida och en passiv. Den aktiva kan beskrivas med ord som energi, vilja och bestämdhet medan den passiva innefattar tålamod, lugn och acceptans. När båda dessa sidor får utrymme så fungerar meditationen som den ska.

Om du har någon hobby eller aktivitet där du utövar tålamod -- bakning, löpning, snickeri eller vad som helst -- så kan det vara bra att se om du kan ympa in det sinnestillståndet när du mediterar. Det går förstås åt båda hållen. 

Ett annat tips är att om andningen känns för subtil, svårgreppad eller om det bara är svårt att hålla intresset för den, så är det bra att räkna andetagen tyst för sig själv, från ett till tio och om igen. När man tappar bort sig så börjar man bara om. Man kan t.ex. börja med att räkna ett på inandningen och två på utandningen -- kontinuerligt, alltså "eeeeeeeeeett...tvååååååååå..." -- och eventuellt byta till att räkna hela andetag, för att sedan släppa räknandet och bara följa andningen. Jag räknade i några månader innan jag släppte det, men går ibland tillbaka till det när jag av någon anledning har väldigt svårt att koncentrera mig.

Själva den mentala aktiviteten att föra uppmärksamheten till andningen har inget att göra med att sitta ner på något speciellt sätt. De olika traditionella meditationsställningarna är anpassade för att låta utövaren sitta stabilt och vaket under längre perioder. Det finns många sidor som beskriver dessa ställningar. Men det är mycket gynnsamt att inte tänka på meditation som något som bara sker under kontrollerade former en gång om dagen på en speciell dyna.

Att göra sittande meditation varje dag är en ovärderlig vana tycker jag, men det verkar fungera bättre om sittandet är en intensifiering av en sorts uppmärksamhet och tålamod som har funnits där hela dagen, i lediga stunder, på möten, på bussen, och så vidare. Att föra uppmärksamheten till andningen -- och att medvetet slappna av onödigt ansträngda muskler -- kan vara en sorts refug i vardagen.

Munkar och nunnor som gör mycket meditation tenderar att göra mycket av den gående. Det är praktiskt att varva den sittande meditationen med gående när man sitter mycket, och den mer aktiva gående meditationen är ett sätt att föra ihop utövandet med resten av livet. Om man har svårt för att fokusera på andningen medan man går så är det bra att låta sin uppmärksamhet följa fotstegen, känslan av fötterna mot golvet och andra okomplicerade aspekter av den omedelbara upplevelsen.

Varför ska man då ägna sig åt denna till synes bisarra övning? Det finns många idéer om det. För mig handlar det delvis om en sorts jordanslutning. I bland tänker jag på det som en sorts stilla revolt mot distraktionssamhället. Med allt galet man sysslar med under dagen så verkar det rimligt att ta en stund när man inte ens tänker speciellt aktivt utan bara andas. Det finns många studier som visar olika bra effekter på hjärnan av regelbunden meditation, men jag har inte riktigt lusläst dem -- jag tror att nyttan av meditation är något som de flesta förstår intuitivt.